Startsida - Fakta - Reportage - Boken
Frågor - Smakprov - Köp boken - Gästbok

"JAG SKA BLI KUSTJÄGARE"

 Hur boken kom till!


Under min tid på kustjägarskolan 1990-1991 förde jag hela tiden dagbok. Det var första gången i mitt liv som jag skrev dagbok och jag vet egentligen inte varför jag fick för mig att skriva. Anteckningarna jag gjorde var mycket detaljerade, med noggranna dateringar, platser och klockslag. När jag muckade, så hamnade mina anteckningar i en låda. Där blev de liggande i tre år.
I september 1994 gjorde jag en repetitionsövning tillsammans med en del av mina gamla lumparkompisar. På vägen hem var vi några stycken som gjorde sällskap och av en slump kom vi att prata om mina gamla dagboksanteckningar. En av killarna föreslog då att dessa borde ges ut i bokform. När jag kom hem satte jag genast igång att skriva. Jag blev fort eld och lågor över detta arbete som skulle ta mig drygt fem år att fullfölja. Det gav mig dessutom en ypperlig chans att återigen genomleva alla övningar och strapatser, ett sätt för mig att reflektera och analysera det jag varit med om.
Min första tanke var att berätta precis allt, varenda timme jag suttit eldpost, varenda klockslag jag ätit lunch och så vidare. Efterhand insåg jag dock att jag var tvungen att ta bort vissa bitar, eftersom det var alldeles för ointressant för en utomstående att läsa. Det var ingen doktorsavhandling jag skulle skriva. När jag ansåg mig färdig, tog jag kontakt med mitt gamla regemente för att förvissa mig om att det jag var på väg att göra var tillåtet. Jag ville ju inte bli anklagad för att förråda mitt land. Det kunde ju vara så att bokens innehåll var för känsligt för att lämnas ut. Till viss del var det så.
Den dåvarande regementschefen Håkan Syrén, nuvarande ÖB, kallade mig till Stockholm för att gå igenom innehållet tillsammans med min gamla plutonchef kapten Carlsson. En del av innehållet togs bort. Framförallt var det saker som var av så känslig militär natur att de inte kunde anges i bokform. Resultatet var en 21 kapitel tjock bok, försedd med en riklig mängd bilder. Jag tog kontakt med en rad olika förlag som alla tackade nej. Boken var alldeles för tjock, med på tok för mycket bilder. Det hela var en kommersiell omöjlighet. Ingen skulle köpa en sådan bok. Jag var tvungen att radikalt ändra upplägget. Tre beslut togs. För det första så skippade jag samtliga bilder. De bilder som fanns var tagna av amatörer och med oftast ganska dålig utrustning. För det andra så frångick jag upplägget med att berätta dag för dag vad som hänt. Jag klumpade ihop kapitlen i veckor för att få en mer flytande text och slippa alla avbrott för datumangivelser. För det tredje så tog jag hjälp av några gamla lumparkompisar, som läste och kommenterade. De kom med förslag och väckte ytterligare minnen till liv.
Länge tänkte jag ha ett förord till boken, där jag skulle förklara boken och dess innehåll. Jag skulle ge min syn på det svenska försvaret och så vidare. Detta förord bearbetade jag om och om igen och jag märkte att jag aldrig blev riktigt nöjd. Alltså skippade jag det.
Till slut återstod bara titeln. Arbetsnamnet hade hela tiden varit "Så konstrueras en kustjägare". Jag tyckte att det passade. Det var ju vad boken skulle beskriva. Men efterhand kände jag att jag ville ha en titel som kunde förmå att uttrycka den längtan och nyfikenhet jag kände inför mitt livs äventyr. Valet föll på titeln "Jag ska bli kustjägare", vilket är texten som finns på den t-shirt som jag erhöll när jag klarat av extramönstringen och blivit antagen till kustjägarutbildningen.
Så i slutet av 1999 låg manuset för tryckning och boken utkom i den första upplagen i december samma år.